Florister känner till en hel del exempel på växter som kan hållas både i rabatten och i krukor i rumsklimat. En av dessa är calla liljan, som har intressanta stora, breda blad och vackra blommor. Även om växten kommer från Sydafrika är det lätt att skapa de rätta förutsättningarna för den både i plattan och i rabatter i de flesta delar av vårt land.
Beskrivning
Calla är en flerårig växt i familjen Aroideae. Vi kallar den ofta för Steller’s sea lily. I det vilda (Etiopien) finns den i riklig mängd på sumpiga jordar och kan bli över två meter lång. Den har dock successivt utvecklat nya områden: den växer nu i olika länder på nästan alla kontinenter och föredrar välbefuktade områden.
Calla liljan för inomhusbruk är mycket mer blygsam, men dess hjärtformade blad, som kan bli 40 cm långa och 25 cm breda, är mycket stora. De växer direkt från rhizomet på långa bladskaft och är gröna och glänsande i olika nyanser. Rhizomet av den klassiska calla är mycket stort och tränger djupt ner i marken. De andra arterna har medelstora knölar.
Den blommande stammen är en lång pil. Många tror att den har en mycket stor blomma. I själva verket är det en kolvformad blomställning som består av många små gula blommor och är omsluten av ett trattformat bladtäcke. Den vilda calla liljan är vit, medan de inhemska sorterna är en blandning av färger. Den blommar i minst en månad på sen vår och tidig sommar. Callaväxter används ofta i bröllopsbuketter.
Åtta arter sägs finnas och tre av dem hålls hemma, var och en med flera olika sorter:
- Calla etiopisk. Detta är vad som anses vara den ”klassiska” calla. Blomsterstigarna kan ”skjuta” upp till en meter i höjd. Rhizomet är trädformigt. Det finns sorter inte bara med vita ”filtar” utan även med andra färger.
- Calla Remani är något kortare och blomställningen kan variera i färg från lila till röd. Den underjordiska delen är en knöl.
- Calla Elliotta skiljer sig åt genom att de stora bladen är gröna med många vita fläckar och den har också en underjordisk knöl. Hos de flesta sorter är slöjan gul på ovansidan, medan den är grönaktig på undersidan.
Alla arter är mycket anspråkslösa när det gäller skötsel, även om de kräver skötsel, utan vilken normal blomning inte kan uppnås. Knölar och etiopisk calla planteras och odlas på lite olika sätt. Den etiopiska callakalla, till exempel, tappar inte ens under sin viloperiod (som börjar i mitten av sommaren och varar ett par månader) alla sina blad, medan de andra arterna vanligtvis gör det på hösten.
Plantering och skötsel
Planera för att köpa en knöllika calla lilja för vintern eller den tidiga våren: Placera den bara i en kruka i mars. Tänk på att små knölar kanske inte blommar första året och välj stora och envisa knölar. Krukan ska vara stor och materialet ska andas. Den minsta kapaciteten är cirka tre liter. Detta är särskilt viktigt för den etiopiska calla-liljan, som inte bara behöver en stor kruka utan också en hög. Den köps dock oftare som en hel planta som planteras om på sommaren, ungefär en månad efter blomningen.
Ett lager av fina stenar eller annat dräneringsmaterial bör placeras minst 5 cm högt. Jorden är en blandning av lika delar bördig jord, torv, humus och flodsand. Om du köper den i butiken kan du välja vilken universell blandning som helst för krukväxter.
Du kan också sätta flera plantor i samma kruka, men det är inte alla sorter som blommar särskilt bra. Knölarna ska planteras uppåt (eller knölar om de inte finns), så att 1-2 cm jord ligger ovanför deras yta. Håll jorden måttligt fuktig tills skotten växer upp. Knölväxter behöver inte planteras om varje år, men matjorden bör förnyas.
Den etiopiska calla-liljan kräver årlig omplantering. Detta görs efter en kort viloperiod i mitten eller slutet av sommaren. Plantan tas ur krukan, de torra bladen klipps av och plantan planteras i ny jord utan att rothalsen sänks ner.
När du tar hand om växten bör du försöka upprätthålla följande förhållanden:
- Belysning. Inhemska callor trivs bäst när det finns tillräckligt med diffust ljus. Den ska falla på blomman minst 12 timmar om dagen, så på vintern krävs motljus. De bästa fönsterbänkarna är öster eller väster. Den södra är farlig på grund av risken för solbränna, men om en genomskinlig skärm installeras kan krukan också placeras på den.
- Rumstemperaturen bör vara normal, men under blomningsperioden och månaden efter blomningen bör den sänkas till 13-15 oC. Vid den här tiden har växten också mindre behov av ljus. Knölmognaden och bildandet av blomknoppar hos knölväxter är bättre vid högre temperaturer, vilket bör beaktas på vintern om knölarna lämnas kvar i jorden.
- Luftfuktighet. För etiopiska calla-liljor ska luftfuktigheten vara hög (70 % och högre). Knölsorter har mindre stränga krav på luftfuktighet, men det är bra att torka av bladen med en våt trasa.
- Fukt i jorden. Växterna ska vattnas ungefär en gång i veckan med varmt vatten, men se till att det inte kommer mer vatten på den gröna massan. Knölsorter kan dock tolerera en uttorkning av matjorden, men de vedartade rhizomatösa sorterna kräver ett fuktigare substrat. Bevattningen minskas under viloperioden.
- Näring. Gödsling börjar ske när den aktiva vegetationen återupptas efter viloperioden. Först är grunden kvävehaltiga gödselmedel, efter att knopparna börjat bildas övergår de till fosfor-kaliumblandningar eller komplexa gödselmedel. Gödsling sker 2-3 gånger i månaden, helst genom att växla mineraliska och organiska gödselmedel. Mullning bör upphöra efter blomningen.
När de vuxna bladen dör ska de tas bort försiktigt, och om det bildas för många skott ska några av dem beskäras. Om callorna odlas utomhus ska du antingen gräva upp dem för vintern och ta in dem inomhus eller hålla bädden väl isolerad.
Spridning
Beroende på art kan man föröka sig genom att dela rhizomerna eller knölarna. Fröförökning används mycket sällan av amatörflorister eftersom det är mycket svårt att få tag på det. Ibland används förökning genom sticklingar, men detta kräver växthusförhållanden. Men det är lätt att föröka calla liljor genom underjordisk delning.
Till exempel kan växter med ett trädliknande rotsystem förökas vid omplantering. Moderbusken är redo för delning nästan varje år och om rhizomet lämnas odelat i 3-4 säsonger kan det uppstå för många skott som inte ger några blomstänglar. Använd en vass kniv som hjälp när du delar rhizomet: Varje delning ska ha minst 1-2 tydligt synliga knoppar.
Hos knölväxter kan de små dotterknölarna mycket lätt skiljas från moderknölen, ibland till och med utan verktyg. I vilket fall som helst bör skärningen (eller klyvningen) behandlas med grönt eller fint träkol. Om knölarna grävs ut under viloperioden kan plantan förökas varje år. Men i takt med att den totala busken växer bör det göras.
Möjliga problem
Problem med calla liljor kan delas upp i bristande blomning och problem med bladen. Det kan till exempel hända att en växt inte producerar några blomstänglar alls eller att blomningen är kortvarig och ointressant. Detta kan bero på:
- Överstor kruka;
- brist på ljus;
- Otillräcklig vila;
- Omplantering för sällan;
- Brist på gödningsmedel.
Att rätta till misstagen leder oftast bara till blomning följande år.
Problem med blad (gulnande, avdöende vid en otidsenlig årstid) uppstår på grund av:
- Otillräcklig vattning (både vattenbrist och vattensjuka i jorden);
- låg luftfuktighet;
- Brist på näringsämnen.
Om en vit svampbeläggning uppstår på bladen kan den leda till att växten dör om den inte behandlas snabbt. Beroende på ursprunget till angreppet kan vissa fungicider hjälpa. Bladlöss och spinnkvalster anses vara de viktigaste skadegörarna. Om det finns få av dessa kan du börja med att torka av bladen med en tvållösning, annars måste insektsmedel användas.
Alla typer och sorter av calla liljor är mycket dekorativa, och både blad och blommor är en dekoration i rummet. Kraven för odling kan tyckas överdrivet stränga, men de är fullt genomförbara och blomman anses inte vara särskilt svår att ta hand om.
